Väntan…
2006 började jag med Cambridge, pulverdiet, och gick ner 15kg. Då hade jag satt upp min systers bröllop som mål inte ett visst antal kilo jag skulle gå ner. Då tyckte jag att det gick ganska bra men efter bröllopet försvann min motivation då jag kommit i ”mål”.
I januari 2007 gjorde jag ett nytt försök men det är mycket svårare andra gången. Tror jag gick ner några kilo men inte mer. Då började jag att på allvar att fundera på en viktoperation.
23 april 2007 fick jag tid hos min husläkare, en jättesöt ung kille som jag fick lätta mitt hjärta för…. Han skrev en remiss till överviktsenheten på samariterhemmet i Uppsala. 15maj fick jag remissvar från Uppsala, det stod att dom tagit emot min remiss och att det för närvarande var lång kö.
Först den 20mars 2008 fick jag så komma till överviksenheten. Den dagen tog de massa blodprover.
31mars 2008 fick jag komma på mitt första läkarbesök där jag fick förklara att jag ville opa mig och läkaren satte då upp mig på en lista men först måste man träffa en dietist.
I maj 2008 fick jag tid hos en dietist i Uppsala men jag bad att få träffa en dietist i Enköping då det blir mycket åkande. Hos husläkaren fick jag träffa en dietist som jag inte gillade och bad då att få träffa en annan dietist. Eftersom det då inte fans någon mer dietist där fick jag träffa en diabetessköterska som jobbar på ungefär samma sätt. Hon var stenhård men hade ett hjärta av guld och henna tycker jag jättemycket om!!!
Men sen hörde jag ingenting från Uppsala och i januari 2009 ringde jag och frågade om det skulle ta så här lång tid. När dom då svarde mig att jag först måste träffa en dietist på överviktsenheten fattade jag ingenting, det hade jag ju gjort i maj 2008. Dom kunde inte hitta några anteckningar om det så jag blev uppsatt på ett nytt dietistbesök.
19mars 2009 fick jag så komma tillbaka och träffa en jättebra dietist och hon tyckte att diabetessköterskan och jag gjort ett bra jobb. Hon bad också om ursäkt för att det tagit sådan tid.
8 april 2009 fick jag komma tillbaka på en sk utredningsdag i Uppsala. Vi var sex stycken där. Den dagen fick vi träffa läkare, sköterskor och dom tog massa prover. Vi fick även öva på att äta som opade. När dagen var slut beslutade läkaren om man var klar för att komma till kirurgen.
9 juni 2009 fick jag komma på besök till kirurgen på Akademiska. Där gjorde han en bedömning av mig och satte sedan upp mig på op. listan.
10 juni 2009 tog jag mod till mig och berättade för alla nära och kära att jag tänkte opa mig. Alla var så snälla och posetiva!!!! Tack!
8 oktober 2009 så kom äntligen det efterlängtade brevet med opdatumet. 11/11 är det dags.
14 oktober 2009 började jag med pulverdiet.
Kan säga att från den dagen brevet kom har jag mått jättedåligt och varit jättenervös. massa frågor bara snurrar i huvudet och lite ångest kryper på en.
28 oktober 2009 är jag på inskrivning på kirurgavdelningen. Får ett lugn i kroppen när jag kommer dit. Känner mig lite hemma där då jag låg där två veckor 2002. Där får jag träffa sköterskor, läkare, narkosläkare och en massa läkarkanditatorer. Dom tog prover, puls, EKG och ställde en massa frågor, så nu är jag klar… Åkte hem den kvällen med ett lugn, all nervositet var borta…..
I januari 2007 gjorde jag ett nytt försök men det är mycket svårare andra gången. Tror jag gick ner några kilo men inte mer. Då började jag att på allvar att fundera på en viktoperation.
23 april 2007 fick jag tid hos min husläkare, en jättesöt ung kille som jag fick lätta mitt hjärta för…. Han skrev en remiss till överviktsenheten på samariterhemmet i Uppsala. 15maj fick jag remissvar från Uppsala, det stod att dom tagit emot min remiss och att det för närvarande var lång kö.
Först den 20mars 2008 fick jag så komma till överviksenheten. Den dagen tog de massa blodprover.
31mars 2008 fick jag komma på mitt första läkarbesök där jag fick förklara att jag ville opa mig och läkaren satte då upp mig på en lista men först måste man träffa en dietist.
I maj 2008 fick jag tid hos en dietist i Uppsala men jag bad att få träffa en dietist i Enköping då det blir mycket åkande. Hos husläkaren fick jag träffa en dietist som jag inte gillade och bad då att få träffa en annan dietist. Eftersom det då inte fans någon mer dietist där fick jag träffa en diabetessköterska som jobbar på ungefär samma sätt. Hon var stenhård men hade ett hjärta av guld och henna tycker jag jättemycket om!!!
Men sen hörde jag ingenting från Uppsala och i januari 2009 ringde jag och frågade om det skulle ta så här lång tid. När dom då svarde mig att jag först måste träffa en dietist på överviktsenheten fattade jag ingenting, det hade jag ju gjort i maj 2008. Dom kunde inte hitta några anteckningar om det så jag blev uppsatt på ett nytt dietistbesök.
19mars 2009 fick jag så komma tillbaka och träffa en jättebra dietist och hon tyckte att diabetessköterskan och jag gjort ett bra jobb. Hon bad också om ursäkt för att det tagit sådan tid.
8 april 2009 fick jag komma tillbaka på en sk utredningsdag i Uppsala. Vi var sex stycken där. Den dagen fick vi träffa läkare, sköterskor och dom tog massa prover. Vi fick även öva på att äta som opade. När dagen var slut beslutade läkaren om man var klar för att komma till kirurgen.
9 juni 2009 fick jag komma på besök till kirurgen på Akademiska. Där gjorde han en bedömning av mig och satte sedan upp mig på op. listan.
10 juni 2009 tog jag mod till mig och berättade för alla nära och kära att jag tänkte opa mig. Alla var så snälla och posetiva!!!! Tack!
8 oktober 2009 så kom äntligen det efterlängtade brevet med opdatumet. 11/11 är det dags.
14 oktober 2009 började jag med pulverdiet.
Kan säga att från den dagen brevet kom har jag mått jättedåligt och varit jättenervös. massa frågor bara snurrar i huvudet och lite ångest kryper på en.
28 oktober 2009 är jag på inskrivning på kirurgavdelningen. Får ett lugn i kroppen när jag kommer dit. Känner mig lite hemma där då jag låg där två veckor 2002. Där får jag träffa sköterskor, läkare, narkosläkare och en massa läkarkanditatorer. Dom tog prover, puls, EKG och ställde en massa frågor, så nu är jag klar… Åkte hem den kvällen med ett lugn, all nervositet var borta…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar