Fundarar…
Kom idag att tänka på att om en vecka är jag förhoppningsvis opererad, har varit uppe och gått och mår bra!
Jag känner mig inte nervös inför open men därimot har det nu slagit mig att jag kommer att förändras. Inte inombords men på utsidan. Nu kommer dom där tankarna som doktorn pratade med mig om, att det inte är ovanligt att viktopade blir deprimerade efteråt. Man förändras till utseendet och själv kanske man inte hänger med. Det känns ju lite ”tryggt” just nu, jag vet hur jag ser ut och hur folk uppfattar mig men hur ska det bli sen? Kommer jag att uppfatta mig själv på ett annat sätt, kommer andra att uppfatta mig på ett annat sätt?
Jag hoppas och önskar att jag kommer att vara samma människa sen som jag är nu bara nöjdare med mig själv samt så hoppas jag att mina vänner kommer att orka med mig i alla mina jobbiga, långa uppförsbackar som jag redan nu vet att det kommer att bli, för någon gång kommer även min väg att planas ut…
Kramizz på er alla!
Jag känner mig inte nervös inför open men därimot har det nu slagit mig att jag kommer att förändras. Inte inombords men på utsidan. Nu kommer dom där tankarna som doktorn pratade med mig om, att det inte är ovanligt att viktopade blir deprimerade efteråt. Man förändras till utseendet och själv kanske man inte hänger med. Det känns ju lite ”tryggt” just nu, jag vet hur jag ser ut och hur folk uppfattar mig men hur ska det bli sen? Kommer jag att uppfatta mig själv på ett annat sätt, kommer andra att uppfatta mig på ett annat sätt?
Jag hoppas och önskar att jag kommer att vara samma människa sen som jag är nu bara nöjdare med mig själv samt så hoppas jag att mina vänner kommer att orka med mig i alla mina jobbiga, långa uppförsbackar som jag redan nu vet att det kommer att bli, för någon gång kommer även min väg att planas ut…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar